Åh fy bubblan, detta är inte lätt. Har fortfarande inte fattat att jag drar imorgon, men det blev massa tårar ikväll ändå. När jag gick upp så åt vi middag, sen hade dom presenter till mig. Superfina kort från barnen + ett kort från hela familjen där de hade skrivit hur tacksamma de var. Svårt att hålla tårarna borta, sen när jag öppnade presenten brast det. Fy sjutton så tungt, en superfin berlock, med bild på barnen inuti och på baksidan stog det "We love you - E & N" . Sen åt vi tårta som hade texten "Will miss you Ida", hua. Men detta visste man ju att man skulle komma till, har dock vart så exalterad över resan och att få komma hem att jag liksom glömt att jag måste säga hejdå till dessa underbara människor också. Kommer grina ihjäl mig imorgon då jag måste säga hejdå på riktigt. Men jag vet att vi kommer hålla kontakten, de har ju ändå vart min familj ett år och det kommer jag aldrig att glömma, på ett år hinner man lära sig mycket om varandra. Nä, nu måste jag sluta skriva annars kommer jag fortsätta i dagar. Vi hörs senare under veckan, för nu ska jag fokusera på att säga hejdå, släpa runt på allt mitt bagage, åka tåg, möta upp Marlene och sen åka till västkusten!! Ska ha internet på alla hostel, men man vet ju aldrig. Pussssss på er, snart är jag hemma igen Sverige!