Jag kom på att min matchningsprocess gick så himla fort så jag vet inte hur mycket information jag har gett er om min familj. Kommer än så länge inte lägga ut några bilder eller avslöja några namn då jag inte pratat med dom om detta men jag tänkte som sagt berätta om min fina familj.

Dom bor alltså i Warren som ligger i New Jersey, 30 minuter med tåg till New york City. Familjen består av 4 personer + 2 hundar (dalmatiner). Mamman jobbar som "speech pathologist", alltså talpedagog och hon jobbar på ett sjukhus. Pappan i familjen jobbar som "sports medicine doctor" och är alltså läkare av något slag, han jobbar också på ett sjukhus så föräldrarna jobbar inte hemifrån vilket jag kan tycka känns skönt.

Barnen är just nu 6 år gamla båda två (dom är ej tvillingar, skiljer nästan precis 9 månader mellan dom) men tjejen kommer att ha hunnit fylla 7 år då jag kommer. Så alltså är barnen som jag kommer att ta hand om 6 och 7 år gamla. Barnen är väldigt skärpta och dom verkar väldigt intelligenta med respekt för andra människor. Dom är hur gulliga som helst och mamman i familjen försäkrade mig om att tjejen kommer att bli min bästa vän.

Min familj är väldigt noga med att jag ska känna mig som en del av familjen, att jag ska vara en bra förebild och som en storasyster för barnen. Familjen är väldigt aktiva och barnen har alla möjliga aktiviteter, karate, fotboll, cheerleading och gymnastik bland annat. Dom älskar att ha mycket vänner över och tycker det är jätteroligt med playdates. 

Min värdmamma säger att det viktigaste är kommunikationen och att vi alla ska hjälpas åt att ta hand om barnen. Hon vill verkligen att jag ska veta att dom alltid finns där om det är något och att jag alltid kan prata med dom. Hon sa också att om jag någonsin behöver något så ska jag bara prata med dom så löser det sig. Dom har sagt att barnen självklart inte helt och hållet kommer att bli mitt ansvar, utan att vi alla ska jobba som ett team och hjälpas åt med allting.

Mitt schema kommer att vara som för ganska många andra. Jag jobbar en liten stund på morgonen och är sedan ledig hela dagen tills barnen kommer hem från skolan, sedan slutar jag strax efter middagstid. Jag är ledig varje söndag och måndag, och ungefär varannan lördag.

Jag kommer i princip få hela nedervåningen för mig själv (är 3 våningar i huset) och har där ett eget rum, en toalett och ett vardagsrum. Dom använde nedervåningen bara någon gång ibland. Dom har också en tredje bil som jag kommer att få använda hur mycket jag vill, alltså även på min fritid. Jag kommer också att få en mobiltelefon av dom. Eftersom att de har två hundar så har jag några regler som jag måste följa eftersom om jag kommer och går mitt i natten så skäller hundarna och hela huset vaknar. Jag ska se till att vara hemma vid 22-23 på vardagar och 01-02 på helger vilket inte alls låter farligt för min del. Jag får ha över kompisar som sover och bara hänger hos mig, så länge jag berättar för dom att det kommer folk, vilket är en självklarhet för mig! Dom har ju också sagt att jag även här ska snacka med dom om det är något speciellt så att jag kanske vill vara ute lite längre en kväll och då går det självklart att ordna.

Jag känner mig så himla nöjd med min familj och jag hoppas verkligen att alla intryck jag har fått verkligen är så bra i verkligheten som dom är just nu. Att det inte ändras när jag kommer dit utan att dom är så underbara som jag tror. Men jag har ingen anledning till att tro något annat, så detta kommer bli huuur bra som helst.

JAJAJAJAJAJA! När jag vaknade så hade ja fått ett mail av min värdmamma:

"Hello!
I spoke to .... and we are very excited to tell you that we would like to match with you and we are looking forward to a great year."

Osv, stod massa mer i brevet men det är ju inte relevant för er. Älskar att dom är så snälla och kan vänta tills jag vart utomlands innan jag åker över. Det blir alltså i början av augusti som jag åker, men datumet är inte helt bestämt än. Väntar ivrigt på mail från Au pair in America! Familjen åker på semester idag, till Dominikanska Republiken (AVIS!!) och det var en av anledningarna till varför vi pratade så mycket och intensivt dehär två dagarna.

Har ju självklart haft i tanken att det kanske gått för fort, att jag bara tycker dom är bra för att jag äntligen fått en match, men jag har verkligen tänkt igenom dethär och jag förstår inte varför jag skulle säga nej till en sånhär bra familj. Vi klickade på en gång och jag har till och med hunnit pratat med mormorn som också hoppades att jag skulle bli deras au pair. Det känns bra i hela mig och jag vore ju knäpp som släpper en familj jag har en sån bra känsla för. Jag fick ju dessutom en till match igår, men jag kände inte alls något intresse för en ny familj, utan jag ville bara till domhär i NJ, och det för mig säger mig mycket. Hade jag vart osäker på familjen hade jag tagit kontakt med den andra också. MEN, nu är det hur som helst bestämt och det känns superbra för mig och det är ju det som är viktigt.

Nu ska jag äta lite frukost och ringa morsan! :D

JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ GLAD! Jag pratade med mamman i familjen igen nu nyss och dom har i princip bestämt sig att det är mig dom vill ha. Jag har haft en sån himla fin känsla om dom hela tiden och jag har väntat hela dagen på att få prata med dom igen. Men hon sa att jag skulle tänka över det riktigt, så att jag känner att det blir bra för mig. Hon var verkligen mån om att jag skulle få det bra där borta, för det är min upplevelse. Men jag känner mig verkligen hur bra som helst om detta. Men jag ska läsa igenom allting och försöka samla mig lite, så jag vet att jag gör det rätta. Men jag har fått svar på alla mina frågor och allting svarar dom så himla bra på. Dom passar mig som handen i handsken. Hon sa att barnen var jätte exhalterade och ville att jag skulle komma till dom, super!!

Hon skulle prata med pappan när han kom hem, bara så att dom är överens om mitt ankomstdatum osv. JAG ÄR SÅ JÄVLA HAPPYYYYYYY NU :DDDDD

State: Maryland
City: Gaithersburg (DC)
Children: Twins, girls (3)
Pets: None

Idag när New Jersey ringde och jag missade samtalet gick jag in på min mail och skulle skriva till henne, så såg jag att ännu en familj dykt upp. Jag blev jättechockad verkligen. Dom verkade jättemysiga dom med, men jag har i princip redan bestämt mig för New Jersey familjen och dom känner detsamma om mig. Så jag skrev ett mail till domhär att jag valt en annan familj och jag önskade dom lycka till med sökandet efter en au pair.

Åh, jag älskar New Jersey familjen! Skypade med hela familjen förut, dom ringde upp mig precis klockan tolv och vi pratade i en halvtimme innan mormorn ramlade och gjorde illa sig, så vi var tvungen att avsluta samtalet och skulle prata mer sedan. Ser redan framemot att få prata med dom igen, dom är verkligen supergulliga.

Igår när jag hade svarat på mailet från New Jersey så gick jag in igen och vips, så var där ett nytt svar från dom. Så det känns jättebra att dom är seriösa och svarar snabbt, så man inte får vänta flera dagar. Vi kom iallafall fram till att vi skulle skypa idag klockan 12, alltså 6 på morgonen för dom så det skulle inte bli något jättelångt samtal. Barnen skulle visst också vara med. Awesome! Så nu ska jag hoppa in i duschen och sen käka lite och förbereda mig för samtalet.

Börjar bli riktigt less nu alltså. Såg att man tydligen skulle ha fått ett mail från SI samma dag som man blir godkänd, men det hade jag inte fått. Dom sa att dom hade skickat det men jag har inte fått något alls från dom. Sen skulle hon skicka det på nytt skrev hon idag när jag fick svaret, men det har fortfarande inte kommit och hon skrev det 10.44. Varför tar det sån tid?

Ändrade också lite på min application form igår eftermiddag. Är så grymt less att jag skrev med att jag har krockat, det var ju inte ens nån big deal. Skrev iallafall om händelsen, det lät riktigt illa de första jag hade skrivit, som om det var en jätteolycka, men det var det ju inte så jag skrev om det och nu står det bara att dom ska kolla på mina ändringar. Fattar inte vad som tar sån tid överallt? Har tappat tålamodet hel och hållet gällande detta nu. Har fan hållt på sen typ 2 februari med ansökan och allt, nu är det 15 april och allting står helt still. Kanske inte är så konstigt att jag är less med andra ord.

Aja, nu ska jag packa iallafall. Åker ju imorgon!

Dethär är fan deppigaste dagen på länge. Känns bara som att jag vill dra täcket över huvudet och vakna upp om några veckor igen.. Det är så jävla jobbigt att jag trycker ner mig själv så förbannat. Är inte bättre att Amanda fått ännu en match (som jag sa förut så är jag självklart superglad för hennes skull att det går så bra för henne), men det är jävligt svårt att tro att man själv har en bra ansökan då jag inte hört ett piss på snart en vecka och hon två familjer på två dagar. Jag vet att en vecka inte är lång tid alls egentligen men jag är så förbannat otålig. Det enda jag tänker på hela dagarna är denhär jävla au pair skiten och jag försöker tänka på annat men det går fan inte. Så att ingen hör av sig och att ABSOLUT ingenting händer, gör bara att jag blir sjukt less.

Jag har iallafall flyttat fram mitt tidigaste tillgänglighetsdatum nu. Från 15 augusti till 11 juli, så det kanske gör någon skillnad, jag hoppas det iallafall. Nu ska jag krypa ner under täcket och se på alla big brother avsnitt jag missat och förhoppningsvis bli lite glad åt det!