Fan, ligger och lyssnar på Kent och Lars Winnerbäck och gråter en skvätt, saknar Sverige så fruktansvärt. Enklare blir det inte heller när man ska måsta känna sig helt jävla dum i huvudet utan att ens ha gjort något fel. Kan inte förklara här, men det är sjukt påfrestande iallafall och får mig knappast på bättre humör. Borde egentligen sova, men jag orkar inte ens bry mig nu. Det är jobbigt när det är massa småsaker som ligger och gror inom en, som har hänt och som man är lite irriterad över.. Tillslut så rinner ju bägaren över som man säger, helst när man redan har hemlängtan. Ska jag känna såhär kommer det bli långa 4 månader.