Åh, det är ju heeelt sjukt, om ca 17 timmar får jag äääääntligen träffa mina underbara föräldrar igen. Jag får nästan tårar i ögonen bara av att tänka tanken på att få krama om dom bästa personerna i hela världen igen. Det är så konstigt, men att vara här borta, och att vara borta så himla länge från de människor som faktiskt är de viktigaste personerna i mitt liv, har fått mig att inse ÄNNU mer hur sjukt bra dom är och hur jävla mycket dom betyder för en. Självklart visste jag det innan också, men här blir allt så mycket starkare och man ser saker från andra perspektiv. Jag har de bästa föräldrarna jag någonsin kunnat fått!! Det ska bli så sjukt fantastiskt att träffa dom, att jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Vet inte hur mycket jag kommer att kunna sova riktigt, men det spelar inte sån stor roll. Måste jobba ca 2 timmar imorgon, känns lite onödigt och jobbigt för jag kommer verkligen inte kunna ha fokus på nånting, men aja, skitsamma det får gå ändå. Nu ska jag krypa ner under täcket och få tiden att gå lite fortare. Puss & godnatt!