Lite Kent såhär mitt på dagen funkar fint. Var längesen jag lyssnade på dom, och tyckte rubriken passade bra för jag har fan inget att skriva. Mitt liv är inte så spännande med sömn, mat, gym & jobb. Har vart på gymet idag i 1½ timme, sen åkte jag hem och har duschat och sånt nu. Tänkte försöka hinna se ett avsnitt av Gossip girl innan jag måste iväg och hämta ungarna. Mer spännande än så blir det inte. Vi hörs seeeeen!

Slutade jobba för en liten stund sedan, borde väl egentligen göra något mer vettigt med denna kvällen då jag slutar tidigt för en gångs skull och nästa vecka kommer bli fullspäckad med jobb på kvällarna, men jag är helt enkelt för slut för det. Ska lägga mig och titta på gossip girl, vet inte varför men jag kom bara till början av season 2 så nu ska jag börja om helt från början, älskar ju denna serien. Först ska jag nog titta på det senaste avsnittet av Ensam mamma söker på tv3play. xoxooo

Åh, Boston var så himla bra. Måste nog tillbaka dit igen, helt klart. Så himla mysig stad med massa parker där man bara kunde hänga och mysa i solen. Älskade allt i den staden och är himla avis på de som bor där. Men jag har det bra här med, NYC är inte så fel det heller. Haha.

Idag så börjar jag först då jag ska hämta ungarna från skolan, eller jag ska hämta E och hennes kompis eftersom de ska ha en playdate. Blir soft, lär inte behöva göra särskilt mycket. Ska på gymet innan också, åt massa onyttigheter i helgen så det är verkligen behövligt.

En annan sak jag också verkligen skulle behöva göra är att plugga till körkortet. Men satan vad ångest jag har inför det. BAJS!! Huuur som, ska gå och göra lite nytta nu innan jag drar iväg. xoxo

Väskan är packad och jag är redo att åkaaa. Har slutat för dagen så nu försöker jag komma på om det är något jag glömt, annars är det bara chill och att slänga i sig nå middag innan min vmamma skjutsar mig till tågstationen. Fick låna hennes Vera Bradley väska att resa med (den går väl på mellan $85 & $100, och den är inte ens särskilt snygg?? woooot!!! haha) .. då alla mina handväskor är för små och jag ville inte släpa resväskan. Har säkert glömt något viktigt, men det problemet får jag ta då jag upptäcker det. Vi hörs på måndag igen då jag är hemma! Ha en fin helg. xoxo

Jaaamen ikväll drar jag, Veronika, Vanessa, Kerstin och Sandi till Boston. Kommer bli grymt tror jag! Har dock inte packat än och har ingen aning om vad jag ska ha med till denna fina staden men det löser sig alltid som vanligt. Jobbar till 5.30 sen har jag några timmar på mig att göra mig redo för vi åker vid åtta till NYC sen vidare till Boston. Nu ska jag dra på gymet, sen åka och handla, sen gå på banken, sen stryka ungarnas skoluniformer osv. Massor att göra, hörs sen!

Åh, ska skypa med min bästa Kaj om 15 min!!! Har inte sett henne på över 2 månader, kan ni förstååååå? Från att ha sett någon i princip varje dag i skolan till 0 gånger på hur länge som helst.

Ska bli skönt att få prata med henne igen, som jag saknar henne. Efter skypen får vi se om jag har tid att åka på gymet innan jag ska hämta ungarna från skolan, jag hoppas det.

Det är så himla konstigt, att jag för någon vecka sedan inte ville något annat än att åka hem, och att jag nu mår så förbannat bra här. Min värdmamma frågade mig när jag sa att jag ville hem "vart är den Ida som kom till oss i början? Hon med så himla mycket energi och glädje, och som hade planer på att stanna ett extra år" och just då fanns hon inte, inte någonstans. Nu har den Ida kommit tillbaka och det känns som att jag aldrig vill härifrån. Kommer förmodligen ändra mig tusen gånger under året här, men just nu har jag absolut inget att klaga på. Förutom att vara under 21 då, men det går det ju inte att göra så mycket åt och jag klarar mig hur bra som helst ändå. Haha. Åååh, det känns så himla bra. Allting. PUSS PÅ LIVET!!

Fryser ballen av mig. Helt sjukt så kallt det har gått och blivit. Fick mig två jackor av min värdmamma idag, tack och lov, så jag har något att värma mig i. Höll på frysa ihjäl under N's träning idag då jag bara hade träningsbyxor (tuuunna) och min adidaströja. Görs icket om igen!

Nu ska jag slänga om kläderna och göra ett försök i att se anständig ut, sen ska jag på Cheescake factory och ha avskedsmiddag för Karen. Varför träffar jag alla sköna människor då dom åker hem? De är ju jävligt onödigt. haha. Tur jag har en hel del som stannar ända till juli dock. TUUUUUUUUR!

Jag har fått en liten fråga!!

Svar: Ja de var ju en bra fråga. Har två inlägg om de: Här är ett och här är det andra.

Så jag köpte alltså en tavla som det står lycka på till värdföräldrarna, plus en bok om sverige "The year in Sweden". Sen fick barnen en goseälg med en tröja med svensk flagga, plus att de fick varsin Astrid Lindgren bok. Pippi till tjejen och Barnen i bullerbyn till killen.

Alla presenter var väldigt uppskattade och eftersom jag var den första au pairen så kunde jag välja och vraka. Kommer man till en familj som haft en svensk au pair tidigare kanske man kan kolla av med henne vad hon gav så de inte får samma sak igen. Men de kommer uppskatta vad som helst, det är en sak som är säker.

Nu ska jag softa hela kvällen lång med Superstars och Svenska hollywood fruar. MYSPYS!

Ska iallafall åka till gymet innan jag hämtar ungarna på skolan, om jag nu ska göra det. Har inte fått någon info om dagen än så jag har ingen aning. Kan inte fatta hur fort veckorna susar förbi. På fredagkväll åker vi till Boston, tyckte det var flera veckor kvar tills den helgen men nä, nu är det redan den veckan. Kommer bli superkul!!

grym kväll. grym musik. grymt umgänge. kunde ju inte bli annat än grymt. sova nu, upp imorgon för gymet sen jobb!!

Är superredo för utgång i Newark!! Var med N på födelsedagskalas i ca 2 timmar, sen åkte vi till E's tävling som blev mycket kortare än trott, så jag hann hem och fixa iordning mig och dessutom ha lite tid över. Slapp stressa, tack och lov. Familjen är ute och äter middag så vi får väl se om jag hinner se dem innan jag drar. Juliana kommer och hämtar upp mig om ca 20 min. Nu köööööööör vi!

Är nu redo för barnkalas och sen E's gymnastik tävling. Jag hoppas verkligen att vi kommer därifrån i tid så jag kan följa med Juliana och gänget till Newark ikväll. Vore så grymt!! Så jag har lagt fram kvällens outfit och lagt basen på sminket så då jag kommer hem ska allt gå fort fort innan dom kommer och hämtar upp mig.

Ha en fin dag alla! xxo

Alltså nu undrar jag verkligen vart alla läsare har tagit vägen? Sjukt knas att gå från 120 till 55 (som jag hade igår) på bara några dagar. Jag tycker ju om eer! Vet att det kanske inte riktigt är så himla intressant hela tiden med så många bilder som jag kanske skule vilja, men hur det än är så har det blivit vardag här med. Sånt som händer feter 2 månader antar jag. Kan ni fatta det? två fucking månader redan? Det är ju sinnes.

Ikväll nefter jobbet blir det förhoppningsvis utgång i Newark, skulle vara så grymt. Bara jag slutar i tid så! Nu måste jag äta något innan jag svälter. xoxo

På tal om att klä upp sig och sånt, jag torkar ut här. Kommer att komma hem som nykterist och nunna, det kan fan inte vara nyttigt nånstans. Ytterst ohälsosamt om ni frågar mig! Måste gå att göra något åt det, ska undersöka saken närmare vid ett annat tillfälle för nu måste jag bli ren. Alltså, inte en tomteren, utan osmutsig!

Måste verkligen komma igång med träningen igen, vet inte vad som hänt denna veckan, men nästa vecka ska jag komma starkt tillbaka igen. Trots att jag inte jobbar en enda morgon och det kommer bli svårt, så måste jag fan ta tag i mig själv. Ha lite självdisciplin som jag har typ 0.01% av. Nånstans måste den ju finnas så jag ska hitta den nästa vecka!! haha.

XOXO

Så, det jag pratade om igår var helt enkelt att för två veckor sedan var jag påväg hem till Sverige. Jag hade bestämt mig för att avsluta mitt år här och åka hem. Jag pratade med mina värdföräldrar, min LCC, mina föräldrar och några få kompisar där hemma, sen alla kompisar här också förstås & alla blev så sjukt chockade. Jag med på ett sätt. Men jag kände verkligen att jobbet inte funkade alls för mig, hela au pair grejen och hela vistelsen kändes bara jobbig att tänka på och varenda liten del av mig ville bara hem. Så ja, jag bestämde mig för att åka hem. Det hade inget med familjen att göra, utan bara att det var så sjukt jobbigt för mig att bo och jobba på samma ställe, ha någon som säger åt en vad man ska göra osv. Jag kände mig så himla fången, även fast jag egentligen inte var det. Så jag bestämde mig för att stanna i 6 veckor till, för att hjälpa familjen. Det kändes jobbigt att behöva stanna så länge till, men jag ville verkligen vara minsta möjliga problem för familjen, som jag vet jag hade satt i en riktigt shitty situation. De skulle få chansen att hitta en ny au pair och mina värdföräldrar ska till Italien i en vecka så då tänkte jag att det enklaste skulle vara om jag var kvar här hos dom medan de är där. Så när jag pratat med dem och bestämt när jag skulle hem och så, så var jag så himla lättad. Jag drömde om Sverige, jag tänkte på Sverige och det kändes så himla skönt att veta att detta skulle få ett avslut. Så jag började planera resor och saker som jag var tvungen att hinna se innan jag skulle åka hem och kände mig helt plötsligt lite stressad.

Några dagar efter att jag hade bestämt mig, så började jag tveka. Helt plötsligt kändes ju allt så himla bra igen och jag mådde till och med bättre än någonsin. Först trodde jag ju bara att det var för att jag visste att jag skulle få komma hem, men sen insåg jag att jag hade ju inte tänkt på Sverige.. alls, under de senaste dagarna. Då insåg jag ju att anledningen var för att jag hade planerat in så mycket som jag skulle göra här, så jag höll mig själv sysselsatt och hade saker att se framemot. Så jag började verkligen tveka på om att åka hem verkligen var lösningen och insåg ju att så var inte fallet. Så fort jag började tveka kände jag att det bästa är att stanna. För så länge jag var helt säker på att åka hem, så skulle jag åka hem, men så fort jag började tveka så kände jag att det var lika bra att stanna. Annars skulle jag ångra mig när jag väl kom hem. Så detta var för ca två veckor sedan som sagt, och nu har jag helt och hållet bestämt mig för att stanna ändå. Mitt schema ändrades lite, jag fick börja vara mer ensam med barnen då jag jobbar och ta mer ansvar. Det gjorde nog en liten del i det också. Sedan kom jag och mina kompisar på att jag hade genomgått den kulturella chocken som de pratade om på orientation. Där sa dom att alla kommer gå igenom den förr eller senare, och det är inte förns efter den som du kan känna dig riktigt hemma här. Så det var helt enkelt det jag gick igenom, för nu mår jag huuur bra som helst här och det känns som att jag aldrig vill åka hem. Jag hade så himla mycket stöd hemifrån och även här genom hela grejen, så jag vet verkligen att jag har folk som bryr sig. Min värdmamma spelar också väldigt stor roll i det hela, hon visste hela tiden att jag var stark nog att klara av dethär och hon sa det också hela tiden. Som tur var så sas aldrig något till barnen, så för dem är det ingen skillnad tack och lov. Så ja, så är det, min historia här på andra sidan atlanten. Kan ju tillägga också att när jag ville hem så hade det inte vart riktigt bra på hela tiden jag vart här, tänkte jämt på att åka hem och jag hade verkligen tänkt igenom allting riiiktigt noga, så det var liksom inget som jag bara gjorde pang boom. Sen har jag även tänkt väldigt mycket på det här med att stanna, men nu har jag inte ens en tanke på Sverige längre och jag mår så himla bra här så det finns ingen anledning till att åka hem. Jag ska se till att hålla mig sysselsatt och planera in saker som jag kan se framemot, så kommer detta år gå ruskigt fort. Kanske lite för fort.

Ja, nu vet ni iallafall. Allihopa!! Jag är ledsen att jag aldrig berättade något, men anledningen var att jag skulle försöka överraska så många som möjligt där hemma, och jag tror verkligen att jag hade klarat det. haha, det hade vart så himla kul. Men ja, nu får ni vänta tills nästa år som planerat innan ni får hem mig. Förlåt mina vänner där hemma som aldrig fick veta något, förlåt mina vänner som jag berättade att jag skulle hem till, och inte berättat att jag bestämt mig för att stanna. Men nu vet förhoppningsvis alla hur det står till iallafall.

Vi ses om ett år Sverige!