Första dagen på 2012 är nu över och jag ser positivt på resterande delen av året. Jag har nu bott i USA i ganska precis 5 månader och har 7 kvar, det börjar närma sig halvtid. Jag förstår verkligen inte vart tiden har tagit vägen och jag satt precis och tittade på bilderna från orientation och jag kommer ihåg varenda känsla jag hade. Att det var 5 månader sedan är ju helt sjukt. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna komma någon så nära på bara några månader, men det är helt sjukt vad jag älskar mina värdbarn, av hela mitt hjärta. Tanken på att behöva lämna dem är ju hemsk, även fast det inte är en dans på rosor hela tiden. Dom har fått mig att se på livet från ett helt annat perspektiv och jag vet att dom kommer vara en del av mig resten av mitt liv. Jag vill se dom växa upp till underbara individer, som jag vet att de kommer att bli. Trots att det ibland inte är superkul att jobba, och att det finns dåliga stunder så är ALLT värt det då jag tänker på hur mycket dem betyder för mig och hur mycket jag älskar dem. Helt otroligt mycket!! Jag vet att jag kan vara bitter, ibland lite för mycket, och jag har suttit och funderat ett tag och faktiskt insett att det gör inget om jag inte hinner se hela USA, om jag inte har supermånga helger ledigt, för jag har ändå vunnit det bästa av allt, kärleken till två underbara barn.

Godnatt vänner!