Om att ha hemlängtan..eller vilken längtan det nu är. Jag tror inte det är hemlängtan jag har egentligen, jag vet inte riktigt vad som pågår i mitt huvud om jag ska vara helt ärlig. Jag och Julie pratade om detta idag, och jag kom någonstans fram till att jag tror det är frihetsgrejen som gör att det känns som hemlängtan. Jag är så himla van att alltid kunna göra som jag vill när jag vill, så är det inte här. Jag måste ta hänsyn till fyra andra människor + två hundar och det är det som gör allt så annorlunda.

Det är väldigt svårt att förklara känslan jag har, även för mig själv. För jag mår bra, jag har en underbar värdfamilj och underbara värdbarn. Jag måste nog bara vänja mig, och hålla mig själv upptagen med saker så jag inte hinner tänka så mycket. Jag tänker alltid alldeles för mycket. Det är min största brist. Jag borde sluta tänka så mycket och bara leva istället. Det ska bli mitt nya mål!

Och som jag sagt förut, jag har inga planer på att åka hem, det finns inget för mig där hemma just nu. Jag är precis där jag ska vara och så länge jag mår bra här finns det ingen anledning till att åka hem.

Jag vet att många som är här borta som har hemlängtan pratar om att inte ge upp, jag ser det inte som att ge upp om man åker hem. Åker man hem har man anledningar till att åka hem, och det tycker jag inte borde kallas att ge upp. I dethär läget så ska man göra det man själv mår bäst av. Jag skulle aldrig stanna här om det fick mig att må dåligt, och om någon skulle påstå att jag gav upp så har den förmodligen inte suttit i samma situation. Att ens våga sätta sig på ett plan och flyga över halva jorden för att bosätta sig med en familj man aldrig träffat förut, det är en biiig deal. Ingen kan vara nog förberedd på hur det kommer att bli, hur länge man än förberett sig. Det är aldrig som man tänkt sig, på både gott och ont. Jag tycker att alla vi som åker är riktigt starka, och vi har absolut inget att skämmas för om det vore så att det inte passar oss. Endel är som gjorda för detta, andra inte och så är det bara. Man är här på helt fri vilja, ingen tvingar en att stanna så därför är det också helt upp till sig själv om man vill åka hem.

Tiden bara flyger förbi här, så innan jag vet ordet av det har hela mitt år passerat och jag sitter inne på mitt rum och skrattar åt mina ups and downs här borta. Jag kommer inte att åka hem förrens mitt år är slut. Punkt.