Väldigt poetisk video när jag tar mig fram på vägarna i Warren. Haha.


Jag tror att min videoblogg kan tolkas på lite olika sätt, jag har bara svårt att förklara hur jag känner och det är därför det blir så konstigt. Jag vet att allt kommer att lösa sig och bli bra och jag tänker absolut inte åka hem, men det är verkligen humörsväningningar jag har här borta. Ena sekunden (som nu) är allt superbra, andra sekunden är allt piss. Men jag antar att det är så livet är här, och även hemma. Jag hade absolut inte förväntat mig att allt skulle vara toppen hela tiden, jag visste att det skulle vara bra och dåliga dagar, så tro inte att jag åkte hit och trodde att allt skulle vara hur enkelt som helst, det är inte det jag menar, bara annorlunda. Men bara för att det är annorlunda behöver det ju inte vara dåligt.

Haha hur som helst så har jag idag srosat runt i mallet, vart på Target och köpt två böcker samt vart på Cold Stone och ätit glass. Sen när jag kom hem pratade jag en hel del med min värdmamma. Jag tycker om henne, hur mycket som helst! Hon förstår mig och tror som mig att det kommer kännas mycket bättre när skolan börjar. Dessutom så vet jag att jag kan prata med henne om jag får fööör tråkigt, då kan hon alltid hitta på saker till mig att göra. Haha. Nu måste jag gå upp och hämta ungarna från campbussen.