Herregud, det är till och med mindre än 10 veckor tills mitt au pair år är över. Helt sinnessjukt! På lördag har jag vart här i 300 dagar. Tiden har gått fort, men ändå så känns det ju som att det var så sjukt längesen jag var hemma i Sverige. Har knappt en bild kvar längre om hur saker och ting ser ut. När mamma försökte förklara hur det ser ut i vardagsrummet nu efter att de renoverat, så kan jag inte ens tänka mig hur det ser ut. Det är stört! Men snart så kommer jag hem till mitt underbara land igen. Jag är så himla redo, men ska absolut göra det bästa av tiden som jag har kvar. Nu är det ju så mycket härligare då det är varmt igen, så det kommer gå finfint detta, förmodligen sjukt fort också.

Jag läser ju massor med bloggar, och många au pair bloggar och tjejer som kom i princip samtidigt som mig. Även fast de ser sjukt mycket framemot att komma hem, så har de flesta ändå ångest över att lämna allt detta. Är jag konstig som inte känner en gnutta ångest över att åka hem? Haha alltså, jag är så himla färdig med allt, så jag känner inte att tanken på att åka hem tar emot ens lite. Självklart så kommer jag att sakna mina underbara värdbarn som jag älskar så sjukt mycket och jag vet att det kommer att bli otroligt jobbigt att säga hej då, men min längtan hem och längtan att börja ett nytt äventyr är starkare helt enkelt. Jag hoppas att jag inte låter som en känslokall jävel, men det är så det är. Sen finns det självklart andra saker jag kommer att sakna med, men det är inget som jag kommer att ha ångest över att lämna direkt. Usa finns ju kvar, och jag är färdig med livet som au pair, jag vill kunna känna mig som den 20 åring jag är igen och allt som kommer med det. Usa är bra på sina sätt, men att ha bott här så pass länge, ger mig massa tankar om hur jävla bra Sverige är och hur mycket jag uppskattar Sverige. Nu ska jag se på lite BB och chilla. Hade hoppats att solen ville kika fram en stund idag men det verkar inte som det. Vi hörs :)